Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.
Ja, det går ju kalla kårar över en när man helt oförberedd råkar ut för dessa versrader av hämnd och vedergällning. Men de står ju där och när man forskar lite så är dessa rader en profetia som dessutom slagit in senare. Babylon råkade illa ut.
Men nu är ju all skrift nyttig till undervisning så hur är dessa rader tillämpbara i modern tid? Vi som lever i denna tidsålder ska ju inte strida mot kött och blod och vi ska ju inte hämnas utan överlåta sådant till Gud, så jag tror man måste se dem ur ett andligt plan.
Om vi läser om den stora skökan i Uppenbarelseboken 17 så ser vi där att många av jordens kungar kommer att synda med henne. "På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden." Henne kan man alltså se är densamma som i Psaltaren 137.
Vad vi bör göra är alltså att andligen stoppa denna synd redan i sin linda så att säga. Vi kan bara se till oss själva.
Så fort en skändlig tanke på synd dyker upp så bör vi byta ut den tanken om en god tanke, när den bara är ett "spädbarn" innan den växer till och vi mediterar på den tills den växer upp och blir till synd i våra liv.
Vi måste kasta oss framför korset och vara snabba att be till Gud att förlåta oss i Jesu namn. Han har ju offrat sitt liv för att vi skulle bli befriade från synden. Lammet Jesus kommer då att "krossa" dessa "späda" tankar innan de hinner växa upp till till riktig synd som förstör våra liv.
Gud välsigne dig!
